Anställda berättar
Sommarkandidaten klarar sig bra på hälsovårdscentralen med stöd av den hjälpsamma personalen
Under min studieperiod i primärhälsovård hösten 2007 fick jag äran att ta del av läkarnas arbete på hälsovårdscentralen i Orivesi. Jag tyckte genast om den vänliga, glada och hjälpsamma atmosfären där. Utifrån de goda erfarenheterna under tvåveckorsperioden hörde jag mig för om arbete där under min sista sommar som kandidat år 2008. Innan dess hade jag arbetat på en geriatrisk vårdavdelning på sjukhuset och dessutom haft en del jourer på hälsovårdscentraler.
Hela personalen på hälsovårdscentralen är hjälpsam, förstående och flexibel trots att jag har så liten arbetserfarenhet. Jag fick lägga fram mina önskemål om vilken befolkningsgrupp jag ville sköta och fick möjlighet att påverka min arbetsbild. Jag fick till och med fyra veckor semester om jag ville, fastän jag var sommarvikarie! Man tog god hänsyn till familjesituationen.
Mina erfarenheter som sommarkandidat på hälsovårdscentralen i Orivesi var mycket angenäm och intressant, och därför hoppas jag att jag även får genomföra min eurotjänstgöring där. När vi avtalade om eurotjänstgöringen fick jag själv bestämma tidpunkten när arbetet skulle börja och semesterns längd, vilket är speciellt viktigt för den som har familj. Jag fick med glädje och tillförsikt inleda min eurotjänstgöring våren 2009.
På hälsovårdscentralen i Orivesi är välbefinnandet i arbetet som bäst. Där är det möjligt att fungera som läkare med en egen identitet och med stöd av trevliga kollegor.
Mirka Seppänen, sommarkandidat på hälsovårdscentralen i Orivesi 2007 och 2008
Över 20 år på hälsovårdscentralen – vid liv och även vid god vigör Nog har tiden gått.
För 22 år sedan tillträdde jag nervöst min första (och tills vidare enda) ordinarie tjänst. Den dåvarande överläkaren väntade på mig vid jourluckan färdig att hälsa den nyanställda välkommen till arbetsplatsen. Jag minns att jag kände mig välkommen. Under ett par dagar fick jag bekanta mig med husets vanor och ta emot endast några patienter, innan den verkliga cirkusen satte igång.
Jag kände mig snabbt hemma i miljön, arbetskamraterna var trevliga, också de som inte var läkare. Arbetet var svårt, eftersom fallen alltid skiljde sig från det som stod att läsa i böckerna. Jag tog med mig arbetet hem och ibland vaknade jag också på nätterna för att fundera över det jag hade gjort. Överläkaren fanns alltid till hands om jag behövde råd eller stöd, och den kutymen har även de efterföljande överläkarna på vår central värnat om. Jag tror att detta främjat den goda arbetsatmosfären i Orivesi.
En annan faktor som ökat trivseln under dessa år är de goda kollegorna. Vi har nästan aldrig varit osams och ingen har dragit helt och hållet åt sitt håll, utan vi har alltid kunnat upprätthålla diskussionen. Å andra sidan har var och ens sätt att utföra arbetet högaktats och de gemensamma riktlinjerna har vi försökt diskutera oss fram till. Vi har alltid haft goda möjligheter att delta i utbildning, om vi bara själva har hunnit och velat. I Orivesi har det alltid funnits mycket arbete. Vi har haft befolkningsansvar sedan år 1989, så vi också har lång erfarenhet av detta. Själv tycker jag att detta är ett bra system, eftersom jag lär känna mina patienter och på så vis fördjupas behandlingen av olika frågor. ADB har varit till stor hjälp, men systemen är inte alltid fullständigt utvecklade, vilket ibland skapar problem. Statistikfantasterna verkar få allt större makt inom hälsovården, men detta kommer man knappast ifrån på den privata sidan heller.
Du har säkerligen märkt att jag gillar mitt arbete. Jag uppskattar hälsocentralläkarna. Nu då jag blir äldre skulle jag vid sidan av oss gamla smått åderförkalkade kollegor gärna se unga läkare som är villiga att lära och för med sig nya friska vindar.
Rauno Saurio, i Orivesi sedan 1986
På hälsovårdscentralen kan euroläkaren påverka sitt eget arbete
När jag blivit färdig med min medicine licentiatexamen våren 2007 planerade jag att fortsätta min karriär på en hälsovårdscentral. Jag hade tidigare arbetat som vikarie både på sjukhus och hälsovårdscentraler under loven. Med den färska stämpeln i fickan på arbetsrocken började jag arbeta på huvudhälsostationen i Vammala Jag hann dock arbeta endast en månad innan en tragisk händelse tillstötte i familjen och jag blev tvungen att stanna borta från arbetet en tid.
Händelserna hemma fanns ännu i färskt minne när jag återvände till arbetet, och jag diskuterade problemen med min överläkare. Han tog sig an den unga kollegan och ordnade så att jag fick andra arbetsuppgifter och kortare arbetsvecka. Till att börja med arbetade jag tre dagar per vecka med barn och ungdomar. Så småningom utökades mina arbetsuppgifter med bl.a. mödra- och barnrådgivning samt dagjour. Jag började också göra längre arbetsveckor och delvis även s.k. normalt mottagningsarbete. Det var hela tiden möjligt att ändra arbetslistorna enligt behoven, bl.a. beträffande längden på mottagningstiderna och tiden för pappersarbetet.
Arbetsmängden på hälsovårdscentralerna diskuteras ofta. För min egen del kan jag säga, att utan en förstående chef och arbetsuppgifter som anpassades för mig, skulle min läkarkarriär ha blivit kort eller åtminstone skulle återgången till arbetet fördröjts betydligt. Det finns alltså ställen där man KAN påverka sitt eget arbete! Jag rekommenderar varmt SASPEA som arbetsplats!!
Laura Meittamo, i Vammala sedan år 2007